when will I fucking..

när ska ja lära mig tro?  att hålla känsor och huvud ifrån varandra... så lååångt ifrån varandra som det bara är möjligt helst..
men ikke.. lät dom ta överhanden igen.. o så står vi där igen.. med prat om känslor,närhetens vara eller itne vaa och vad som det finns risk för.. jag måste lära mig.. hålla dem inlåsta.. inte släppa ut något..
önskar bara du vore här igen.. att ensamheten kunde ta slut.. att... för.. därför.. kort sagt.. åter till de faktium.. ja älskar dig..
men vad tjänar det till ?
we will never be..
allt detta känns som en upprepning om och om igen av tidgare inlägg..  men på något vis lär jag ju få tankarna ur skallen så den som nu orkar läsa dessa rader får väl helt enkelt stå ut antar ja..
välkommen i i huvudet på en hopplös romantiker med huvudet i det blå ena stunden och djupt begraven i tyngda tankar den andra.. vacker läsning.. I think not...
2012-04-10 @ 22:40:05 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tillbaka till paradiset, eller?

Åter sitter man i denna så kallade idyll, staden som är ens hem, ens födelse plats ens grund till allt i livet, och funderar, vad gör ja här? Varför flyttar jag aldrig ifrån denna tas som verkar vara fast besluten Att dra med sina invånare ner i avgrunden, stor industrierna flyr stan som pesten, vägarna ramlar allt mer sönder och samman under däcken, arbetstillfällena blir allt färre och sämre, stans charm har sedan länge flagnat bort så som färgen på en gammal möbel.. Men trots allt detta, oxider faktum att hjärtat sedan länge fäst sig i en helt annan del av detta avlånga land, så står ja ändå kvar här.. Varför? Varför inte bara leta lycka, jobb och kärlek i någon annan stad? En annan plats? En annan verklighet? Vem vet?! Inte jag iaf. Ty än står jag här kvar, med drömmen om ett bättre liv fast inom mig..

2012-04-04 @ 11:14:41 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
Länkar
RSS 2.0