livetigavle

efter en tids uppehåll är det så dags för ännu ett inlägg, om denna verklighet vi alla lever i,aldrig varit något fan av att erkänna saker, men nu är det nog dags att erkänna att det hännt en hel del saker sen det tidigare inlägget tog vid. en del saker har gått förlorade, en del saker har gått sönder. och en hel del saker har också just tagit sin början, men om detta återkommer jag, allt för att jävlas om inte annat...
något om jag har som förkärlek nu för tiden..

tiden för avfärd emot nya äventyr närmar sig med storm steg, något som för nån vecka sedan skulle ha varit en fröjd känns nu helt plöttsligt så verkligt och på något sätt mycke svårare, men men kul ska det bli iaf.. mycket att lära på mycket kort tid, sen blir de till att leta jobb som en tok när man återvänder till den här hålan.. så fan ta den som inte ger mej dricks sen ;)

men en åter till det som detta inlägg faktiskt skulle handla om.. den förändring i mitt liv som verkar vara på gång..
jag har sedan en lång tid tillbaka hållt mej ifrån allt vad kärleksliv och sådant enligt mig benämnt som dravel tills nu, nu verkar det som att glädjen att göra saker igen har återvänt till mitt tidigare så isolerade sinne.. allt detta pga Dig.. kan fanj inte förklara det men någotr verkar det vara som är i görningen.. får inte nog av det där leendet.. och jaa min kära advokat jag vet vad du kommer säga när du ringer efter du läst detta..
men vad skall man göra när sinnet äntligen finner frid?
så det ser ut som att jag kommer att förlora vadet med min "mor"
och iställe vinner dig.. dina närhet som jag just nu inte tycks kunna få nog av.. samt en stor kaka med varma kännslor och tankar som sprider sig som en löpeld innombords..
så... im back on the road..
gladare, jävligare och med mer satyg i sinne än tidigare.. så världen pass upp..
 för dolce periculum och för er som inte förstår er på latin danger is sweet.. och tiden framöver kommer troligen fyllas med alltmöjligt som man inte borde.. men va falls man lever bara en gång och nu är det tid att leva igen..
ps håll ögonen ifrån hissarna i 9an.. för vem vet vad som kan försigå där..  haha..
 god natt värld för jag skall släpas upp tidigt i morgon.. men nu har jag gjort som utlovat iaf.,,, peace.

har ingen aning om vad ja skall kalla detta inlägg,  men kanska är det just ovissheten som deffinerar detta årets första riktiga inlägg bäst..
 jag vet vad jag borde, jag vet vad som är bäst för mej. att stänga av allt, att inte göra som jag brukar och få kännswlor få snabbt och sen bli sårad... men vad händer när jag inte längrre vet vad jag borde? vad jag håller på med? eller vart jag är på väg? vad händer då? står  den oskriva lagen om att jag skall hålla mig ifrån något seriöst fast då?
när varje sekund i ensamhet  helt plötsligt känns så konstig, när jag börat bli van med att ha dej här när din beröring stillar mitt annars så stormande sinne...
är det fortfarande rätt att hålla sig undan då?
och vore det rätt att göra något åt det som snurrar i huvudet? medtanke på att jag rymmer snart.. och vem vet kanske inte kommer tillbaka..
att såra elelr att bli sårad.. är det den enda vägen just nu?

betänkte mitt tidigare liv häromdagen, gick igenom skrinet med alla gamla brev, presenter samt noveller som har med mitt förflutna att göra.. alla dessa människor jag har försakat, alla dessa som sedan länge har försvunnit.. orden som tidigare bettydde allt,, "jag älskar dej", "du är mitt allt"  och "jag saknar dej" dom orden träffade mej i bröstet som ett slag, och tankarna kom igång, vad var det egentligen som hände? vart tog den tiden vägen? vart blev du av?  hittade dina vykort, då när vi fortfarande var vänner... innan allt blev så fel,. jag hittade dina brev.. alla vackra ord, alla löften om en ljusare tid, alla saker du gav mej, allt detta är sedan länge förbi, vi pratar aldrig längre, du har nu någon annan.

saknar jag dej? eller saknar jag den tid som var? eller är det bara din beröring som får allt att börja spöka igen? jag vet inte.. kanske är det, det enda jag vet.. att jag inget vet just nu..

"fäll inga tårar över en vilsen själ, det leder bara till besvär*