livetigavle

har ingen aning om vad ja skall kalla detta inlägg,  men kanska är det just ovissheten som deffinerar detta årets första riktiga inlägg bäst..
 jag vet vad jag borde, jag vet vad som är bäst för mej. att stänga av allt, att inte göra som jag brukar och få kännswlor få snabbt och sen bli sårad... men vad händer när jag inte längrre vet vad jag borde? vad jag håller på med? eller vart jag är på väg? vad händer då? står  den oskriva lagen om att jag skall hålla mig ifrån något seriöst fast då?
när varje sekund i ensamhet  helt plötsligt känns så konstig, när jag börat bli van med att ha dej här när din beröring stillar mitt annars så stormande sinne...
är det fortfarande rätt att hålla sig undan då?
och vore det rätt att göra något åt det som snurrar i huvudet? medtanke på att jag rymmer snart.. och vem vet kanske inte kommer tillbaka..
att såra elelr att bli sårad.. är det den enda vägen just nu?

betänkte mitt tidigare liv häromdagen, gick igenom skrinet med alla gamla brev, presenter samt noveller som har med mitt förflutna att göra.. alla dessa människor jag har försakat, alla dessa som sedan länge har försvunnit.. orden som tidigare bettydde allt,, "jag älskar dej", "du är mitt allt"  och "jag saknar dej" dom orden träffade mej i bröstet som ett slag, och tankarna kom igång, vad var det egentligen som hände? vart tog den tiden vägen? vart blev du av?  hittade dina vykort, då när vi fortfarande var vänner... innan allt blev så fel,. jag hittade dina brev.. alla vackra ord, alla löften om en ljusare tid, alla saker du gav mej, allt detta är sedan länge förbi, vi pratar aldrig längre, du har nu någon annan.

saknar jag dej? eller saknar jag den tid som var? eller är det bara din beröring som får allt att börja spöka igen? jag vet inte.. kanske är det, det enda jag vet.. att jag inget vet just nu..

"fäll inga tårar över en vilsen själ, det leder bara till besvär*