allting bra har ett slut..
på den senste tiden har jag fått kämpa för att finna en gnutta motivation till allting, vare sig det är jobbet, vännerna, festa, eller vad falls osm hellst, energin finns bara inte där.. tankarna cirkulerar i 300km/h i skallen på mig dagarna i enda.. svårt att nu mera hålla isär vad som är viktigt, verkligt eller bara mitt sinne som jävlas med mig..
precis hemkommen ifrån en vistelse i huvudstaden med vänner.. riktigt bra dagar, mycke alkohol, god mat coh trevligt sällskap.. bodde ihop med ett nyförälskat par.. glad för deras skull.. men allt gullande och deras funderingar och spekulationer kring mitt så kallade kärleksliv.. (vet inte varför alla måstye bry sig i det faktum att jga inte har någon) gör mig bara än mer medveten om ensamheten.. och tomheten i mitt hjärta.. jet att dom menar väl och vill sparka mig i rätt riktning. men just nu vill ja mest bli lämnad ifred,,
kommer på mig själv med att ha zoomat ut helt ifrån närvaron på fiket i gamla stan med dom.. stirrandes tomt ut i den kalla verkligheten som om ag väntade mig se någonting i den fjärran verklighet som tydde sig finnas bland de smala gränder och karga sten väggar som är gamla stan ne kall höst dag, inte ens den söta ocg trevliga servitrisen kunde fånga mitt mista intresse.. vad än paret pratade om fanns jag inte med.. inte i sinnet iaf.. huvudet var någon annan stans..
gårdagen avslutades med en god middag hemma och sedan utgång på krogen till 5 på morgonen.. hade jätte trevligt med broder och CO.. fick till och med höra att jag var väldigt vacker.. men inget tycks ha någon effekt längre.. hade jag inte svikit för trycket och begett mig ut hade jag nog osm tanken närmade sig, krypit ihop på sängen medan paret gullade i soffan och låtit tårarna som sakta men säkert kom allt närmare att göra sig verkliga.. något ja döljde med att rastlöst röra mig runt lägenheten så fort dem var på väg..
intället blev det som sagt utgång.. fick glömma allt en stund.. eller snare dränka allt med sprit, dans och trevligt sällskap..
de hjälpte.. iaf för stunden.. idag är man tillbaka på ruta ett..
idag fanns ingen att dölja tårarna för efter hemkomsten,, är ju bara jag här.-. bara jag som ser.. bara jag.. endast jag.. precis som vanligt..
jag mår inte bra.. varför har väl många anledningar.. saknaden, kärleken och alla känslorna är väl störst..
att aldrig räcka till, att alltid misslyckas, att alltid vara ensam och se andras lycka ifrån avbytar bänken utan en snudd till möjlighet att själv för en gångs skull få stå i ljuset.,. är väl en annan.. det är bara jag kvar nu.. precis som vanligt..
men det är bara att le.. måla på masken varje dag och hålla tankarna, känslorna och tårarna inlåsta.. för allt bra har ett slut... but no one needs to know.. nu ser jag snart inte längre vad jag skriver för tårarna har fyllt ögonen till bristnings gränsen igen.. så ja slutar här.....
