livetigavle

Inom de senaste veckorna har hela det som var verkligheten, bytt skepnad om och om igen, otaliga gånger tills dess att jag helt tappat fattningen.. Resa med segelbåt i skärgården planerad, med hela kompaniet grabbar plus några till, kaos seglingen 2012 även kallad.. Ska bli spännande på flera vis, väldigt jobbig på flera andra vis, ingen av oss kan segla, i synnerhet inte jag.. Något som på flera vis oroar mig.. Men allt med att bo på båten, segla, osv oroar mig inte mycket om man jämför med den olustiga känsla som sprider sig i kroppen allt mer.. Rädslan för att ens vidröra en flaska alkohol skrämmer mig, rädslan för att alla känslor ska bubbla upp oroar, är så mycket Om ingen vet. Speciellt ingen av de som skall med, Inget dom behöver veta.. Alla känslorna styr hela min verklighet som det är just nu, alla tankarna förtär min verklighet, mitt sinne, min sömn, att ligga sömnlös, eller att vakna mitt i natten börjar bli något av min vardag.. Smärtan stiger var gång jag tänker på de.. Skulle tro att jag går mot mitt livs allra svåraste prövning.. Utan något/någon att luta mig tillbaka på.. Biter ihop, sväljer tårarna och klistrar på leendet, det är ju en dag till i morgon..

Inom de senaste veckorna har hela det som var verkligheten, bytt skepnad om och om igen, otaliga gånger tills dess att jag helt tappat fattningen.. Resa med segelbåt i skärgården planerad, med hela kompaniet grabbar plus några till, kaos seglingen 2012 även kallad.. Ska bli spännande på flera vis, väldigt jobbig på flera andra vis, ingen av oss kan segla, i synnerhet inte jag.. Något som på flera vis oroar mig.. Men allt med att bo på båten, segla, osv oroar mig inte mycket om man jämför med den olustiga känsla som sprider sig i kroppen allt mer.. Rädslan för att ens vidröra en flaska alkohol skrämmer mig, rädslan för att alla känslor ska bubbla upp oroar, är så mycket Om ingen vet. Speciellt ingen av de som skall med, Inget dom behöver veta.. Alla känslorna styr hela min verklighet som det är just nu, alla tankarna förtär min verklighet, mitt sinne, min sömn, att ligga sömnlös, eller att vakna mitt i natten börjar bli något av min vardag.. Smärtan stiger var gång jag tänker på de.. Skulle tro att jag går mot mitt livs allra svåraste prövning.. Utan något/någon att luta mig tillbaka på.. Biter ihop, sväljer tårarna och klistrar på leendet, det är ju en dag till i morgon..