Tillbaka till paradiset, eller?
Åter sitter man i denna så kallade idyll, staden som är ens hem, ens födelse plats ens grund till allt i livet, och funderar, vad gör ja här? Varför flyttar jag aldrig ifrån denna tas som verkar vara fast besluten Att dra med sina invånare ner i avgrunden, stor industrierna flyr stan som pesten, vägarna ramlar allt mer sönder och samman under däcken, arbetstillfällena blir allt färre och sämre, stans charm har sedan länge flagnat bort så som färgen på en gammal möbel.. Men trots allt detta, oxider faktum att hjärtat sedan länge fäst sig i en helt annan del av detta avlånga land, så står ja ändå kvar här.. Varför? Varför inte bara leta lycka, jobb och kärlek i någon annan stad? En annan plats? En annan verklighet? Vem vet?! Inte jag iaf. Ty än står jag här kvar, med drömmen om ett bättre liv fast inom mig..
