livetigavle

Hur kommer det sig att vart ja än befinner mig i livet, hur ja än mår.. Vem ja älskat, varit tillsammans med, blivit sårad av.. Osv.. Så kommer jag alltid tillbaka hit, till den person ja känt sen så långt tillbaka, som jag älskat sedan så länge ja kunnat minnas, som jag alltid känner trygghet hos,, som jag alltid önskar ja kunde vara nära.. Sedan så många år, så många omgångar som dessa känslor kommit och gått, så kommer ja alltid tillbaka till dig,, hur kommer det sig? Jag vet ju ändå svaret, att de aldrig kan bli.. Bli.. Bli.. Dessa är dina ord, skurna med kniv in i mitt hjärta så många gånger om och om igen.. Men den tanken verkar som aldrig vilja slå rot i mitt sinne, så fort ja längtar, känner saknad, blir svart sjuk .. Så handlar de om dig.. Dig.. Dig.. De har det alltid gjort, genom alla tider,, och så vill mitt hjärta att de förblir.. Kommer alltid älska dig.. Vaka över dig, ta hand om dig.. O ändå önskar jag mig mer,, förlåt...