livetigavle

att tro att  det skulle gå vägen denna gång, att jag ens skulle få göra ett försök, få behiva hur det faktiskt kna vara, vad som faktiskt kna bli,, var ju att hoppas för mycket, det slets ur mina händer innan det ens hade hunnit närma sig..

för de få som känner mig, vet att tårar inte precis ligger mig nära.. men denna gång fick tungan bitas itur för att  de inte skulle forsa mitt bland alla på jobbet när beskedet kom..

att kärleken kan göra mig så ont? att hjärtat kna värka så,, det trodde jag inte var möjligt..

sårad har man blivit mångewn gång förr.. emn inte som detta.. inte kännt som nu.. aldrig tisdigare  älskat någon så, aldrig tidigare blivit så djupt sårad,,,

finner inte fotfäste att ens kunna ta ett stapplande steg längre..

alllt är bara tomt... tomt... tomt... lika så mina ord..................................................................................