livetigavle

betvivlar att någon  tar sig mödan att läsa dessa rader längre.. och lika bra är väl de, då slipper ja bry mig.. inte för att ja precis gjorde det tidigare heller men ändå..
har kommit tille n insikt.. eller egewntligen många den senste tiden.. men en som sitter kvar och gräver sig fast i skallen på mig..
de är dags jag slutar lyssna på mitt hjärta.. de har inte  hjälpt mig hitils och som det är just nu Måste jag sluta me de.. för ja kommer bli  sårad annars., av en som jag kännt längre än jag kna minnas de.. som alltid varit the one.. egentligen.. oavsätt vem jag dejtat elelr varit tillsammans med så har det alltid slutat med att tankarna för mig tillbaka till henne.. men hon och ja kan aldrig bli.. dags att börja inse de.. eller ja försöka.. fast än bara vid det tanekn slits hjärtat i tusen bitar om och om igen.. men jag vet själv att de skulle värka mer att förlora henne förgott om allt skulle gå åt helvete..
så dags att göra som alltid.. slå av, stäng ute alla kännslor och  fortsätta vara som alla redan anser att jag är.. taggig och bitter.. o  tro fan att det inte komme rbli bättre när kärleken är mer död än någonsin..
så vrasegod världen den nya o än mer bittra jjag kommer från och me i morgon göra världen lite mörkare..

faaaan ja saknar de gamla dagarna.. när ja inte hade denna insikt.. när hon och jag var blott en fantasi.. ett hopp.. när varje sms satte ett leende över mina läppar.. tänker tillbaka på dne dag vi fatktiskt fick ses efter all den tid som hade passerat. vackrare var du än jag någonsin trott.. ty än idag finns de ingen som i mina ögo9n överträffar dig.. ingen annan lockar mig.. inte som du.. men från nu och för alltid får allt detta förbli ett minne i mitt sargade sinne. framtidenm utvisar en helt annan historia. en ja inte alls är förtjust vid men måste vänja mig vid.. om jag kan....

vet båda hur det kommer sluta annars.. som du uryckte de så vackert och väl sinnat som bara du kan så ville du inte ja skulle få återuppleva tidiagre livs fasor.. om verkligenhetn skulle te sig en annan väg än nu.. vilket är högst troligt.. kan ju knappast bara vara jag som ser din skönhet..
något jag måste lära mig leva med..
du kommer alltid vara min skyddsängel vad som än händer..

slutar dessa rader här.. ty bara tankarna o filosoferingarna kring detta ämne plågar mitt sinne djupt.. vore det inte för morgondagens tidiga timme skulle vodlan blivit min vän.. men  tur är väl fallet att detta inte kna ske..........