livetigavle

Jag trodde väl aldrig att jag av någon skulle hamna i "blogg träsket" med alla andra, men nu ter det sig så ändå. får se hur länge det varar men alltinbg i livet måste väl testas någon gång elelr är det inte så?

och för "alla" som kommit in hit med förkoppning av korrekta stavelser och vänliga ord så kan jag ju redan nu be er att vända på klacken för det är inte vad som kommer att stå att finna här, när fingrarna måste ge utlopp för vad skallen skriker finns det inte riktigt tid att korrigera stavning och förvandla onda tankar till vackra ord.
men nu åter till det som faktiskt är meningen med den här skapelsen, nämligen att förmedla mina tankar och upptäckter i livet i den här allt mer grå daskiga staden till kanske inte allt för läsvära men ändå om något läsbara ord..

Dagen tog sin början redan vid 8a tiden i morse efter knappa 4 timmars sömn, till mitt stora förtret kan tillläggas, då jag nu mer än någonsin är i behov av sömn, så med ett enbetet grymtande tog sig sömnen en ny törn till ca 12 när amn i sed vanlig ordning blir väckt av mobilen,..

sedan bar det av ner på stan för att möta upp robban för upphämtning av hans dotter, det hela följdes upp med sedvanlig frukost/lunch "hemma" (för alla som inte vet var det innebär så är det stans främsta café George där personalen vet vad man heter , vad man vill ha, o hur jag vill ha de serverat) hemma som sagt.. sedan promenad i det som må vara dom sista strplarna av sommar sol ut i stads parken för möte med kicki,kickis bekanta samt en hög av deras barn.. inte precis till min stora lycka då jag på en gång kan tala om att dessa krabater inte precis är det jag jublar över att behöva spenndera tid med, wilma (robbans dotter) är väl den enda unge jag sedemera klarar av, av någorn underlig anledning.. men men sak samma..
under det som tycktes vara en evighet i lekparken sittandes på en bänk men min troga vän Ipoden i ena örat kom jag til en vad jag må kalla för djupare insikt vad gäller föräldrar, föräldra skap och deras "kära " avkommor,

Nämligen följande, vem är det egentligen som får ut mest av att vistas i denna plats kallad lekpark? tanken är väl att det skall vara dom små liven, men tanken slår en snabbt att det må nog inte vara så i själva verket, utanh det verkar vara nån slags kött marknad för ensamstående föräldrar, för så fort dessa mammor/pappor kommit en halvmeter in i lekparken är det som att deras barn inte längre existerar, utan så länge dom inte far i backen o bryter nacken är dom inte längrwe med i världsbilden, i stället sammtalas det med samt kedje röks det med andra likasinnade föräldrar som inget hellre skulle vilja än att uppsöka närmaste bar än att stå o stirra på sina barn när dom äter sand, gungar eller på något annat vis gör sådand som barn borde få göra. men vad händer när barnet/ barnen ledsnat och tycker de är dags att dra vidare, när avaret blir " nä gå och gunga nu mamma har inte tid" så vem är det som egentligen vil till lekparken? 'är det inte mamma som vill dit o ragga på "han som var där med sin dotter förra veckan" patetiskt om ni frågar mig, ni är väl då fan ute för att vara med era barn! eller ? man kan ju fundera, för att citera en god vän till mig " ända anledningen till att jag ska skaffa barn är att jag ska få gunga i lekparken utan att någon kollar konstigt på mig" kanske är det så de är? ni har med sin unge som en ursäkt, en ursäkt för att gå dit. herre gud ni är vuxna människor, vill ni ses så ses va falls, straffa inte era barn för att ni ska få hitta en ny att öka på befolkningen med..

nog om barn, blir bara less vid tanken.
vidare kom tankarna över mig idag, fan jag har inte längre ett jobb att gå till på måndag, verkligheten tog helt plötsligt en mycket jobbig vändning.. att återigen bli livegen arbetsförmedlingen och A-kassan kan jag inte påsfå att det känns helt super, men vad ska man göra i ett samhälle där dom rika blir rikare och dom fattiga blir allt fattigare, och staten rider på sin vita häst med orden att arbetslösheten har minskat, fuck NO har ni besökt en arnets förmedling på senaste tiden eller? nä just det, den så kallade öppna arbetslösheten har minskat, det är väl ite så jävla konstigt då arbetsförmedlingen har hyttat kryphålet som göär att om man ser till att sätta in folk i olika prodjekt, som "90 dagars gruppen" eler liknande så är men inte längre öppet arbetlös utan under utbildning eller va dom nu må aklla de vilket göt att man inte längre sysn i statestiken, vackert jobbat eller hur?
så medans den gemene amn får slita för sitt levebröd sitter reinfelth o hans polare o gottar sig, men hur länge kommer det dröja inna folket ledsanat den här gången? iofs det svenska folket måste vara blanbd det dummaste som finns, ocj nu kommer jag bli hatad för det där också men de får jag väl ta dfå. men sanningen är ju den, att så fort vi svenskar haft det för bra ett tag så kommer dom blå nissarna o viftar med sänkta skatter eller en tusenlapp mer i månaden., o vips så röstar vi fram dom, är ju inte första gången menar ja. så sitter dom där, kör ekonomin i botten o gottar sig ett tag, så när vi mått piss tilräckligt länge så röster vi bort dom. o så börjar vi om igen.. smart va? att vi aldrig lär oss?
men det är väl så, vi människor är dumma..

så i morgon stundar, besök på arbetsförmedlingen, djutning av sockel till nya garaget, besöka manpower om de nu hinns me och ja vi får se va framtiden utvisar, men detta få duga som första inlägg i bloggen, för nu stundar film tittande med mig själv, mig själv och mig själv, hetare kan det inte bli.. over and out..